Friday 1 June 2012

with Love :')

Bismillahirrahmanirrahim
(In The Name of Allah, The Most Gracious and The Most Merciful)

Assalamualaikum ^^

Jum'ah mubarakah everyone! Fresh, fresh Friday. Terase lame dah tak menconteng di sini. Rinduuuu. Disebabkan tuntutan keje yang on off on off (cuace tak stabil) dan termasuk lah faktor diri yang kurang manage, so memang lah teraso malasss ehh nak drop down. hehh

Btw, banyak gile kot nak share. tapi tak sempat. wuu.
Next wik start event for the whole bank, and I need to organize it properly. Alhamdulillah. Last year, even 1st time handle tis event but everything goes smoothly. Thank you Allah, thankyouuu others who involve accidently and in accidently. So this year, again diberi mandat yang same utk mengepalai dan organize ppe yg ptot for this event.

Ohh. btw, last wik pun baru sttle satu event. Big event gak, but jd supporting je. Overall, i enjoy myself with those thing. At least, tambah experiences. best gak involve dgn org atas nh senanye. he he.

So, entri kali nh takde la bende pun nak stori. Tak kua g jln tym rehat Jumaat nh, ade la mse pjg sikit nak spend kann. (even keje belambak gak kiv. he he). Lately nh mmg belajar indpndent gile. penat tu toksah kire lah kann. As usual, balik lambat, rushing sane sini nak keja public trnspot.

On that day (I couldn’t remember exactly what date), time on the way balik dok dengar konduktor bus nh dok borak. He was nagging alone. but I can hear what his talking about. Kebetulan ade poster "Hari Bapa". (OHH, btw lupe nak bitau, I balik naik bus). Then suddenly die sengeh sorang sorang. and start nagging after he saw the poster.

"Hmm. Hari Bapa dah nak dekat nh. Anak kau bagi ape ye time hari bapa?" He asked the bus driver. with no respond, he continue talking alone "Anak aku time Father Day die bagi aku kad. haa, kad kecik je die buat.” sengih lagi. "Aku suke lah kad tuh. bestkan dapat kad hari bapa." sambil senyum sorang sorang lagi.

zasss! benda kecik je. tapi aku sentap. hehh. you know yyyy? I was thinking tah tah my dad, or even others dad pun rase betape berharge ny nilai pemberian kepada mereka. even kecik and nilai tak seberape je kan. sebak and sayu pulang dari kerja haritu :')

Kite selalu rase ayah kite tak pedulikan kita, tapi sebenarnye, our dad nh, kurang or takbpe reti nak shows their feeling sayang kan anak depa. haihh. even kondktor bus pun ade feeling mcm tuh, so like my father i guess. huu. cume, the way they express it je lain.
(OHH, btw again. one of the reason xnak nek train adalah kerana taknak sshkan mydad gak berulang alik amk kat pekan rawang tuh. unless dah terpkse balik lmbt. but nek bus pun ok what, which I dont mind. heh)

Balik tu, tetibe tatap muke mydad, terase sayu dan sebak. (*lap air mate). Bile pk pengorbanan mereka, takkan terbalas even dgn wang ringgit. so mase yg ade gunakan dgn sebaiknya. Balik dari keje skg, lps solat mgrb akan peruntukkan mase bermanje, berramah tamah dgn myfamily. even masing-masing letih, dan hanya memandang tb tampa suara, tapi kami tetap disana. hehh. the others, blh spend on wiken lah kot - tgk Tanyalah ustaz, ngaji, dengar kuliah (tu pun kalau tak keje sabtu kann).

hehh, might be boring kann to read entry time time. But tetibe nak coret kisah nh. For me, sentimental value die tinggi betol. and the best thing is late years nh mydad dah boleh jadi best friend *hehh. boleh stori mcm mcm, even die taknak dgr pun. ha ha.

iloveyouuu, mum, dad, and family.

withlove,
NZ.

No comments:

Post a Comment